Nationell infrastruktur för bättre diagnos och studier av prostatacancer
En del av alla som får prostatacancer med en hög risk för spridning kan sannolikt ha nytta av att få cellgifter tidigare än i dagsläget. Nu ska forskare utveckla en diagnosmetod som i förväg kan avslöja vilka patienter detta är. De ska även bygga en nationell infrastruktur för att skapa ett effektivare sätt att genomföra studier av prostatacancer.
Varje år dör ungefär 2100 män i Sverige av prostatacancer. Hos närmare hälften av dessa kan läkare inte hitta några metastaser vid diagnosen, men cancern kan ändå sprida sig senare. Frågan är nu om dessa personer borde få samma behandling som personer som har konstaterat spridd prostatacancer vid diagnosen? Sedan 2015 får de cellgifter i tillägg till den etablerade hormonbehandlingen. Det ökar överlevnaden med i genomsnitt 14–18 månader.
– Ungefär 30 procent av patienterna som inte har några metastaser vid diagnosen skulle ha nytta av cellgifter. De andra svarar bra på enbart hormonbehandling och vi behöver kunna få reda på vilka dessa är, säger Andreas Josefsson, docent och urolog vid Norrlands universitetssjukhus.
Tillsammans med en stor grupp forskare och läkare från hela landet får han nu anslag till ett flaggskeppsprojekt från Sjöbergstiftelsen, där ett av flera viktiga mål är att hitta kostnadseffektiva metoder för att klassificera prostatacancer.
– Vi ska identifiera biomarkörer som kan ge den information vi behöver för att kunna veta vilken patient som ska ha vilken behandling, säger Karin Welén, docent vid Göteborgs universitet och en av forskarna i projektet.
För att hitta de bästa biomarkörerna kommer forskarna kartlägga vävnadsprover från redan avslutade studier av prostatacancer. De kommer att studera genetiska förändringar; hur mycket av olika proteiner som finns i cancercellerna; vilket mRNA cancercellerna uttrycker; och även utveckla en AI-modell för att analysera mikroskopibilder av tumörvävnaden.
När forskarna har hittat biomarkörer som tycks kunna förutspå hur det kommer att gå för patienterna, ska de i nästa steg genomföra en randomiserad och kontrollerad klinisk studie för att säkerställa att deras slutsatser stämmer.
I samband med denna studie ska de även införa en ny infrastruktur för att genomföra kliniska prövningar på i Sverige. I dagsläget är enskilda läkare ansvariga för att bjuda in patienter till olika studier, men det är svårt att hålla kolla vilka studier som pågår i olika delar av landet. Det gör att patienter missar studier som skulle ha kunnat hjälpa dem. Det tar också onödigt lång tid för forskare att hitta alla patienter som krävs för en studie.
– Vi kommer i stället att fråga alla patienter som kommer in genom dörren till urologen och utreds för prostatacancer, om de vill vara med i en stor grundläggande studie av sjukdomen, säger Andreas Josefsson.
Om patienterna svarar ja, kommer forskarna att kartlägga vävnadsprover från deras tumörer. Sedan ska de samla data från olika medicinska register, exempelvis läkemedelsregistret, olika diagnosregister och dödsorsaksregistret. På detta vis kommer de att få en databas som innehåller den molekylära karaktäriseringen av tumören och information om hur det har gått för patienterna.
– Alla som forskar på prostatacancer kommer att kunna dra nytta av det här. De kommer att kunna hitta patienter som har en viss typ av prostatacancer i databasen. Sedan kan de skicka en inbjudan till patienterna och fråga om de vill vara med i en viss studie, säger Karin Welén.
– På det här viset kommer det också bli en större jämlikhet i vården. Folk kommer att få reda på vilka studier som pågår. Tröskeln för att göra studier kommer också att bli lägre, säger Andreas Josefsson.
En sista pusselbit i flaggskeppsprojekt är att söka efter nya sätt att angripa de tumörer som i dagsläget svarar dåligt på tillgängliga behandlingar.
– Vi ska vränga ut och in på tumörerna som inte svarar på någon behandling och undersöka vad som karaktäriserar dem, säger Karin Welén.
Forskarnas förhoppning är att den detaljerade kartläggningen ska ge dem nya idéer på hur de kan angripa tumörerna, så att ännu fler kan bli botade eller leva ett långt liv trots prostatacancer.
Huvudsökande:
Andreas Josefsson, docent och specialistläkare, Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus.
Medsökande:
Karin Welén, docent, Göteborgs universitet
Anders Bergh, professor, Umeå universitet
Anders Bjartell, professor och överläkare, Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus
Anna Bill-Axelsson, professor och överläkare, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset
Camilla Thellenberg, lektor och överläkare, Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus
Carolina Wählby, docent, Uppsala universitet
Elin Trägårdh, docent och överläkare, Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus
Firas Aljabery, docent och överläkare, Linköpings universitet och Universitetssjukhuset i Linköping
Joakim Lundeberg, professor, Kungliga Tekniska Högskolan
Johan Lindberg, lektor, Karolinska Institutet
Johan Stranne, adjungerad professor och överläkare, Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Maréne Landström, professor och överläkare, Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus
Marianne Månsson, docent, Göteborgs universitet
Martin Sjöström, lektor och läkare, Lunds universitet
Olof Akre, professor och överläkare, Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset
Per Fransson, professor och onkologisjuksköterska, Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus
Pernilla Sundqvist, docent och urolog, Örebro universitet och Universitetssjukhuset Örebro
Pernilla Wikström, professor, Umeå universitet
Peter Lindgren, professor, Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi
Päivi Östling, docent, Karolinska Institutet
Sara Strandberg, docent och överläkare, Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus
Tobias Nordström, docent och överläkare, Karolinska Institutet och Danderyds sjukhus
Tufve Nyholm, professor, Umeå universitet