Stiftaren

Instiftad av Bengt Sjöberg 2016

Stiftaren

Bengt Sjöberg

Min bror Bengt.

Den 17 januari i år, 2017 avled min bror Bengt, 67 år gammal.

Hans sista år kom vi att umgås mer än tidigare i vårt arbete med Sjöbergstiftelsen.


Bengts liv kom i hög grad att påverkas av hans uppväxtmiljö.

Han föddes som den fjärde och sista sonen i vår lantbrukarfamilj 1949. Som yngst och med ett allt mer mekaniserat jordbruk blev hans arbetskraft inte efterfrågad. Han, drömmaren, fick tid att fantisera om allt han skulle ha när han blev stor. Det var motorcykelmodeller han såg i sin storebrors veckotidningar men framför allt bilar. Han ägnade oändlig tid åt att själv designa och drömma om olika bilmodeller. Detta bilintresse var hans stora passion livet ut. Att han skulle få råd att skaffa alla dessa motorcyklar och bilar var han övertygad om inför oss skeptiska bröder. En envis liten ensamvarg tog form. 


Bengts studier bestog av realskola i Lysekil följt av tekniskt gymnasium och ekonomexamen i Göteborg inriktad på marknadsföring och distribution.


Efter studierna tog Bengt en tillfällig anställning som kringresande säljare av Tylö bastu-aggregat och fick pris efter en kampanj för bästa sverigeresultat. Kanske var det här han finslipade sin säljförmåga. Resorna gjordes i en gammal Saab V4 vars vägegenskaperna ibland sattes på alltför hårda prov. Han skaffade sig därefter utlandserfarenhet genom att arbeta på handelssekretariaten i Prag och Jedda.


Sin karriär inom logistikbranschen började Bengt 1977 inom ASG, där han efter en kort introduktion förflyttades till det försäljningskontor som ASG och Schenker drev gemensamt i Hong Kong. Tjänstefordonet var en Vespa, med vilken han slingrade sig fram i den täta trafiken. Efter några år öppnade ASG ett eget kontor och började en expansion där delägda dotterbolag i omkringliggande länder införlivades i koncernen. På 80-talet gjordes den dittills största svenska investeringen i Hong Kong när ASG köpte en stor terminalbyggnad och flyttade sin verksamhet dit. 1986 bildade Bengt familj genom att gifta sig med den thailändska flygvärdinnan Jirapa med vilken han fick dottern Michelle 1987 och sonen Joachim 1989. Nu inträffade också två händelser som lade grunden för Bengts förmögenhet. ASG beslöt att sälja utlandsverksamheterna. Bengt fick köpa ut fjärranösternverksamheten förmånligt. Visst kapital hade Bengt byggt upp genom att spekulera på den fluktuerande Hong Kongbörsen. Därefter beslöt SJ att sälja sina A-aktier i ASG och Bengt nappade på erbjudandet och hade plötsligt 27% av röstetalet i koncernen. När ASG sedan såldes till Danzas hade Bengts aktieinnehav bytts till likvida medel. Samtidigt hade hans roll som vd upphört.


Detta blev besvärliga år för Bengt som älskade sitt yrke. Han ägnade sig åt investeringar i olika verksamheter såsom leasing, hotell, m.m. men trivdes inte. Efter ca 5 år startade Bengt pånytt upp en efterföljare, APC, till  den logistikverksamhet han tidigare drivit. Under de följande åren konsoliderades verksamheten och med den ökande europeiska importen från Kina kunde ett eget kinesiskt dotterbolag byggas upp och expandera. Efter denna utveckling kände Bengt att den hårdnande logistikbranschen hade haft sin bästa tid. De gamla affärskontakter han hade i Sverige, där han ägnade sina besök åt att resa runt skaffa och underhålla kunder, började försvinna av åldersskäl. Resorna gjorde han i sin gamla Golf Cabriolet med en plasthink i framsätet för att klara läckaget vid eventuella regnskurar, långt från de barndomsdrömmar han haft om fina bilar, nu när han hade råd att skaffa vilken bil han ville. Nu gällde hans drömmar i stället att köpa ett slott eller Turning Torso, men i inget av fallen antogs hans bud.  Men drömmen om att åstadkomma något storslaget fanns kvar. De kontakter han fick under sina resor hade inte längre samma känsla för ASG-tiden, de gemensamma referenserna minskade. Det var dags att börja att avveckla ägandet av APC-koncernen. Det blev det välskötta japanska logistikföretaget Nippon Express som köpte APC-koncernen. I november 2015 lämnade han verksamheten.


2016 inleddes med en chock. Den envisa hosta som besvärat Bengt de senaste månaderna visade sig komma från tumörer i lungorna. Diagnosen var lungcancer och tumörer fanns redan spridda i kroppen. De diskussioner vi fört länge om att bygga upp en stiftelse blev plötsligt aktuella. Nu bestämde Bengt sig för att instifta en evig stiftelse som skulle främja forskning inom i första hand cancerområdet, men också hälsa och miljö. Detta var en storslagen tanke som nu dessutom skulle kunna bli verklighet och den här gången inte  bara en dröm. Men nu var det bråttom, läkarnas prognos pekade på några månaders överlevnad. Vår första kontakt togs med Göran K. Hansson, ständig sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademin. Han kunde ge oss inblick i hur ett antal andra stiftelser fungerade och accepterade att ingå i styrelsen.  Kontakterna med forskningsvärden fortsatte, men framför allt togs kontakter från representanter för alternativmedicin. Dessa och även lungcancerdrabbade fick förhoppningar genom Bengts budskap vid de tv-framträdanden som följde på bildandet av Sjöbergstiftelsen med ett stiftelsekapital på två miljarder kronor. Bengt talade då om att vilja överbrygga klyftan mellan konventionell och icke-konventionell medicin genom stöd till forskningen. Förutom stöd till forskningsprojekt skulle ett pris, Sjöbergpriset, på en million US dollar utlysas till framstående cancerforskare i karriären.

 

När sommaren kom bestämde vi oss för att ta in synpunkter från cancerforskare om vad stiftelsen borde satsa på. De flesta framhöll behovet av samordning mellan forskningsenheterna och behovet av patientuppföljning både för vård och forsknings-ändamål. Stiftelsens beslut blev att vi skulle bidra till uppbyggnad av ett nätverk mellan svenska forskningsinstitutioner inom inledningsvis lungcancervård med inriktning mot tidiga diagnoser och precisionsdiagnostik. För forskningen och även för den kliniska verksamheten skulle vi stödja uppbyggnad av informationssystem med patientdata för livslång uppföljning av patienter. Våra kontakter hade lärt oss att forskningsprojekt inriktade på icke-konventionella metoder ofta saknade finansiering eftersom produkterna normalt inte kan patenteras. Här skulle patient- och samhällsvinsterna kunna bli stora eftersom kostnaderna för dessa produkter är försumbara jämfört med de moderna cancermedicinerna. Även här skulle stiftelsen kunna göra en insats genom att bevilja bidrag, ett sätt att överbrygga den klyfta Bengt talat om.

   

Bengts hälsa verkade förbättras successivt men i början av december konstaterade man att tumörerna börjat växa igen och man upptäckte inoperabla hjärntumörer. Han lämnade oss den 17:e januari.


Bengts sista år ansåg han vara det lyckligaste. Det gensvar och den uppskattning han mötte genom stiftelsedonationen var en överraskning för honom. Den nyfikenhet han alltid haft på olika områden ägnade han nu åt studier av cancerforskningen, som fascinerade honom. Hans livssyn förändrades som ett resultat av kontakter med cancerdrabbade. Han fick en annan syn på livet och naturen och kände att hans förmögenhet skulle lämna ett positivt bidrag till framtiden. Börssidorna läste han inte längre, rikedomen blev oväsentlig. Hans sista handling kändes riktig. Till sist en dröm som skulle gå i uppfyllelse.


För mig är minnet av Bengt inte det av donatorn, utan människan.


Ingemar