Instiftad av Bengt Sjöberg 2016

Bidrag 2020

Utöver Sjöbergpriset, där 9/10 av prissumman är reserverad för forskningsändamål, har Sjöbergstiftelsen under 2020 fattat beslut om bidrag på sammanlagt ca 57,1 miljoner kronor. I denna summa ingår 4 miljoner kronor för fortsättning på det under 2017 startade projektet avseende nationellt nätverk för cancerforskningen samt enhetliga patientöversikter för hela landet, se: Bidrag 2017, Värdefulla data från cancervården ska samlas nationellt, samt en miljon till ett projekt, MEGALIT, vid Uppsala Universitet, som utvärderar befintliga cancermediciners verkan på patienter där konventionell behandling inte gett resultat. Dessutom har A non smoking generation tilldelats 1 500 000 kronor i verksamhetsstöd.

Umeå Universitet

En mer personlig behandling av spridd prostatacancer

När prostatacancer sprider sig går sjukdomen i dagsläget inte längre att bota. Pernilla Wikströms forskargrupp kartlägger metastaser från prostatacancer som har spridit sig till skelettet. Målet är hitta behandlingar som kan slå ut metastaserna, så att fler kan överleva sjukdomen.

Pernilla Wikström, professor vid Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, har upptäckt att skelettmetastaser av prostatacancer går att dela in i tre olika huvudgrupper, Met A, Met B och Met C. Endast Met A reagerar bra på den konventionella behandlingen mot spridd prostatacancer, som slår ut produktionen av testosteron. Mot Met B och Met C är behandlingen mindre verksam.

Nu får Pernilla Wikström tillsammans med Anders Bergh, professor patologi, Umeå Universitet, och Andreas Josefsson, specialistläkare urologi och forskare vid Wallenberg centrum för molekylär medicin, Umeå Universitet, fem miljoner kronor från Sjöbergsstiftelsen för att fortsätta studera spridd prostatacancer, och hitta läkemedel som är effektiva mot fler former av metastaser. De ska också utveckla en metod för att kunna kartlägga metastaser i skelettet via ett blodprov.

Metoden bygger på det faktum att skelettmetastaser släpper ifrån sig celler som hamnar i patientens blod. Forskargruppen har isolerat dessa celler och visat att de speglar vilka celler som återfinns i skelettmetastaserna. Nu ska de förbättra metoden, så att den fångar in fler celler från blodet. Ett långsiktigt mål är att kunna odla patienters personliga cancerceller på laboratoriet, och testa olika behandlingar på dem. På det viset kan behandlingen av varje enskild patient optimeras och förhoppningsvis hjälper det fler att överleva sjukdomen.

Mittuniversitetet

Kan friluftsliv hjälpa unga som har haft cancer att må bättre?

Unga som har genomlevt en cancersjukdom har ofta en sämre psykisk hälsa än friska i samma ålder. Miek Jong ska nu genomföra en pilotstudie på ett friluftsprogram, med målet att ta reda på hur naturupplevelser påverkar de ungas välmående och självkänsla.

Cancer är en tuff sjukdom som lämnar få oberörda. Förutom en reell risk för återfall, har unga som överlevt cancer oftare självmordstankar, lever ett mera stillasittande liv och har en sämre livskvalitet än jämnåriga som har sluppit cancer.

Tidigare studier har dock antytt att vildmarksterapi kan hjälpa de unga att må bättre. Vistelser i naturen tycks dämpa ångest och stärka självkänslan. Därför får Miek Jong, lektor vid Mittuniversitetet i Sundsvall och professor vid Norges arktiska universitet i Tromsö, nu 900 000 kronor av Sjöbergstiftelsen för ett pilotprojekt där hon ska fortsätta utforska möjligheterna med ett friluftsprogram.

I projektet ska 40 personer, 16–30 år, lottas till två olika grupper. Den ena får en veckas naturupplevelser med bland annat klättring, vandring och paddling. Den andra gruppen får en veckolång semestervistelse på ett hotell med bland annat spamöjligheter. Efter tre månader träffas grupperna åter igen för uppföljning och återanknytning, och sen följs de under ytterligare nio månader för att se hur deras hälsa påverkas. Målet med projektet är främst att utforska förutsättningarna att genomföra en större studie för att utvärdera friluftslivets effekter, men också att lära sig mer om hur unga som har överlevt cancer mår.

Uppsala Universitet

Personlig behandling ska rädda fler barn med hjärntumörer

En fjärdedel av alla barn som får hjärntumören medulloblastom drabbas av dödliga återfall. Fredrik Swartling utvecklar metoder för att kunna studera celler från barnens tumörer i försöksdjur eller i minimala cellmodeller av hjärnan. Målet är att kunna optimera barnens behandling, så att den slår ut hela tumören.

Cirka 15–20 barn får varje år den elakartade hjärtumören medulloblastom. Normalt opereras tumören bort och barnen får strålning och cellgifter. Det botar majoriteten, men hos 25–30 procent kommer sjukdomen tillbaka och då saknas effektiva behandlingar.

För att kunna ge en mer personlig behandling som slår ut hela tumören utvecklar Fredrik Swartling, docent vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, metoder för att kunna odla barnens cancerceller på sitt laboratorium. Målet är att kunna studera effekten av olika behandlingar på cellerna, och nu får han tre miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att fortsätta det arbetet.

Hittills har han lyckats få tumörerna att växa i möss, och då upptäckte han en speciell cell, SOX9+, som sannolikt driver vissa återfall. Det långsiktiga målet är att utveckla minimala konstgjorda modeller av hjärnan, organoider, där cancercellerna kan växa. På dessa kan hans forskargrupp testa effekten av många olika läkemedel, och undersöka vilka celler som överlever och kan orsaka återfall. Om de lyckas experimentera fram personliga behandlingar som slår ut barnens alla tumörceller, kan deras liv förhoppningsvis räddas.

Kan ett kroppseget protein vara till nytta i cancerbehandling?

Antisekretorisk faktor är ett kroppseget protein som har flera läkande effekter. Peter Nygren ska nu undersöka om proteinet kan vara användbart vid cancerbehandling, dels för att minska det förhöjda vätsketrycket i tumörer och dels för att motverka de allvarliga diarréer som cellgifter kan orsaka.

Antisekretorisk faktor (AF) är ett antiinflammatoriskt protein, som också kan reglera hur mycket vätska som flödar genom en kroppsvävnad och motverka diarréer. Eftersom proteinet har flera goda egenskaper, har forskare utvecklat en speciell form av havreflingor, SPC-flakes, som ökar den kroppsegna produktionen av AF. Dessutom har de lyckats få hönor att värpa ägg som är rika på AF. Ett pulver från dessa ägg, Salovum, har visat sig hjälpa mot bland annat barndiarréer och inflammatoriska tarmsjukdomar.

Peter Nygren, överläkare och professor i onkologi vid Uppsala universitet, får nu 2,7 miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att i två olika studier undersöka om SPC-flakes och Salovum kan vara användbara vid behandling av cancer. I den ena studien ska han undersöka om Salovum kan motverka allvarliga diarréer hos personer som fått dem på grund av en cellgiftsbehandling. I den andra ska han utvärdera om en kombination av Salovum och SPC-flakes kan förebygga diarréer hos personer som får cellgifter mot tarmcancer. Han kommer också undersöka om intag av SPC-flakes och Salovum kan minska tumörers förhöjda vätsketryck vilket skulle kunna öka inflödet av cancerläkemedel i tumören. Förhoppningen är att studiernas resultat leder till både bättre effekt och mindre biverkningar av cancerläkemedel.

Ersta Sköndal Bräcke högskola

Kan personcentrerat stöd höja livskvaliteten vid stamcellstransplanta-tion?

En stamcellstransplantation kan bota blodcancer, men är en krävande behandling både fysiskt och psykisk. Carin Lundh Hagelin och hennes kollegor ska utveckla en arbetsmodell som kan hjälpa vårdpersonal att ge ett mer personcentrerat stöd under behandlingen, som utgår från de behov som patienten och närstående har. 

Vid en så kallad allogen stamcellstransplantation får en patient nya stamceller från en donator. Målet är att bota blodcancer, men utgången är oviss och det är en lång process. Patienten behöver isolera sig under flera månader för att undvika infektioner och drabbas ofta av komplikationer efter behandlingen.

För att patienten, och även närstående, ska må så bra som möjligt under hela transplantationsprocessen, är det viktigt att vård och stöd ges utifrån vad de personligen behöver. Carina Lundh Hagelin, sjuksköterska och docent vid institutionen för vårdvetenskap, Ersta Sköndal Bräcke högskola, får nu fyra miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att ta fram en arbetsmodell som ska hjälpa sjuksköterskor att leda en sådan personcentrerad vård.

Arbetsmodellen innefattar en rad systematiskt frågor som den ansvariga sjuksköterskan kan ställa för att inleda ett samtal som kan fånga upp patientens och närståendes behov, och utifrån det ge vård och stödja egenvård. Kunskap om hur man använder arbetsmodellen kommer att spridas till vårdpersonal via en webbutbildning. Visar studien att den förbättrar livskvaliteten hos patienter och närstående, är förhoppningen att den kan användas vid de kliniker som genomför stamcellstransplantationer i Sverige.

Karolinska Institutet

Kan fler överleva blodcancer med hjälp av ett befintligt läkemedel?

Vid akut myeloisk leukemi (AML), en vanlig form av blodcancer, blir cancercellerna ofta motståndskraftiga mot cellgiftsbehandlingen. Det leder till en hög dödlighet. Nikolas Herold ska undersöka om han kan undergräva cancercellernas skydd mot cellgiftet med ett redan befintligt läkemedel: hydroxyurea.

Endast en tredjedel av alla som får akut myeloisk leukemi (AML) lever efter fem år. Att så många avlider beror till del på att cancercellerna är eller blir motståndskraftiga mot cellgiftet cytarabin, som i dagsläget är ett av de bästa vapen som läkare har för att bekämpa sjukdomen.

Genom detaljerade kartläggningar av cancercellerna har Nikolas Herold, forskare vid institutionen för barns och kvinnors hälsa vid Karolinska Institutet, upptäckt att ett naturligt enzym i cancercellerna, SAMHD1, bryter ner cellgiftet. Ju mer SAMHD1 som cancercellerna tillverkar, desto sämre biter cytarabin på cancern vilket kraftigt minskar patienternas chans att överleva.

Nikolas Herold får nu ett anslag om tre miljoner från Sjöbergstiftelsen för att undersöka om hydroxyurea, ett billigt och välbeprövat läkemedel, kan hämma effekten av SAMHD1. I djurförsök har han visat att en enda behandlingsomgång med hydroxyurea räcker för att förbättra överlevnaden hos möss med AML, som samtidigt får cytarabin. Nu ska kombinationsbehandlingen testas på patienter som diagnostiserats med AML. Projektet kommer att genomföras i ett samarbete mellan Sveriges sju universiteteskliniker och förhoppningen att det kraftigt kan förbättra överlevnaden i AML

Hur påverkar behandling av magsår risken för matstrupscancer?

Adenocarcinom i matstrupen är i flera länder den cancerform som ökar snabbast, utan att läkare förstår varför. I ett nordiskt samarbetsprojekt ska forskare nu undersöka om antibiotikabehandling mot magsårsbakterien Helicobacter pylori kan bidra till ökningen.

Magsårsbakterien Helicobacter pylori upptäcktes på 1980-talet och sedan dess har antibiotikabehandlingar som slår ut bakterien blivit allt vanligare. Förutom att behandlingen kan läka magsår, minskar den också risken för cancer i magsäcken. 

Men frågan är om det i vissa fall ändå kan vara viktigt att undvika att behandla Helicobacter pylori? Forskningsstudier visar nämligen att bakterien inte bara har negativa sidor, utan skyddar mot adenocarcinom i matstrupen. Det är en allvarlig cancerform som har ökat kraftigt under de senaste decennierna, i vissa länder med så mycket som 8 procent per år.  Så kan alla antibiotikabehandlingar mot Helicobacter pylori bidra till den ökningen?

Jesper Lagergren, professor i kirurgi vid Karolinska Institutet, får nu fyra miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för ett nordiskt forskningsprojekt som ska svara på den frågan. Stämmer forskarnas misstankar kan det leda till rekommendationer om att undvika att slå ut Helicobacter pylori hos personer med cellförändringar i matstrupens slemhinna, kallat Barretts esofagus. Det är ett förstadium till adenocarcinom i matstrupen. Eventuellt kan ett bevarande av Helicobacter pylori minska risken för att denna cancer ska utvecklas hos individer med Barretts esofagus.

Kan en app stödja återhämtningen efter matstrupscancer?

Allt fler personer överlever cancer i matstrupen, men många får livslånga problem av själva behandlingen. Pernilla Lagergren ska utveckla en app som kan hjälpa patienter att hantera de negativa följdverkningarna som kan uppkomma, med målet att höja deras livskvalitet. 

Vid matstrupscancer behöver ofta större delen av personens matstrupe opereras bort, och för det mesta behövs även cellgifter och strålning för att bota sjukdomen. Den omfattande behandlingen kan orsaka många biverkningar, som svårigheter att äta, reflux, magproblem och stor trötthet. För de flesta tar det därför lång tid att återhämta sig.

För att ta reda på hur rehabiliteringen efter matstrupscancer kan förbättras, har Pernilla Lagergren, professor i kirurgisk vårdvetenskap vid Karolinska Institutet, följt 420 personer som har haft sjukdomen. I projektet – kallat OSCAR – har patienterna fått besvara hundratals frågor, vilket har genererat mängder av ny information.

Nu får hon fem miljoner kronor av Sjöbergsstiftelen för att med hjälp av artificiell intelligens analysera den stora mängd data som har samlats in genom OSCAR. Målet är att utifrån resultaten utveckla en app som kan stödja patienter till en bättre egenvård och att kontakta sjukvården när det behövs. Till exempel kan appen ge råd om att det går att mildra reflux genom att sova med huvudet upphöjt, eller att en daglig promenad motverkar nedstämdhet och trötthet. Förhoppningen är att appen kan hjälpa patienter att få en bättre livskvalitetet och samtidigt minska vårdbehovet. 

Linköpings Universitet

Hur släcks törst bäst hos svårt sjuka cancerpatienter?

Svårt sjuka cancerpatienter känner sig ofta törstiga, och många skattar törsten som svår. Maria Friedrichsen ska undersöka hur känslan av törst bäst kan lindras hos personer som har svårt att dricka själva och vårdas i livets slutskede.

Törst är en plågsam känsla om den inte kan stillas. Trots detta är det ett förbisett problem inom forskningen bland svårt sjuka och döende cancerpatienter. Det finns exempelvis väldigt lite kunskap om hur olika läkemedel påverkar känslan av törst och hur cancerpatienter upplever törsten. I dagsläget fuktar vårdpersonal ofta munhålan på törstande patienter med exempelvis en bomullstork doppad i vatten, men ingen vet om det är en effektiv behandling.

Maria Friedrichsen, docent och sjuksköterska vid palliativt kompetenscentrum, Region Östergötland, får nu tre miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att söka mer kunskap kring hur törst bäst behandlas inom den palliativa cancervården. Vilka faktorer påverkar känslan av törst? Hur upplever patienterna den? Vilka etiska dilemman kan förekomma hos vårdpersonalen när de ska behandla törsten?

Maria Friedrichsen kommer även att undersöka hur törsten bäst kan stillas hos svårt sjuka patienter. Ska vätskan vara rumstempererad eller kall? Är kolsyrat vatten bättre än stilla? Är isglass bättre än kallt kolsyrat vatten? Målet är att kunna ge patienten bästa möjliga livskvalitet den sista tiden i livet.

Göteborgs Universitet

Ny terapi mot svårbehandlad hudcancer

Överlevnaden i malignt melanom har ökat kraftigt tack vare så kallade immunoterapier. Alla patienter är dock inte hjälpa, framförallt inte de som får malignt melanom i ögonen. Jonas Nilsson utvecklar en ny form av immunoterapi som förhoppningsvis kan utplåna de svårbehandlade tumörerna. 

Vid så kallade immunoterapier aktiverar läkare på olika vis kroppens immunceller så att de kan attackera och utplåna tumörer. När dessa terapier fungerar är de extremt effektiva och i vissa fall går det till och med att bota spridd cancer.

Relativt ofta är dock tumörer motståndskraftiga mot immunoterapier, och malignt melanom i ögat har visat sig vara extra svårbehandlade. Jonas Nilsson, professor i experimentell cancerkirurgi vid Göteborgs universitet, får nu fem miljon kronor i anslag från Sjöbergstiftelsen för ett projekt där han kombinerar kunskap från olika former av immunoterapier, bland annat så kallad CAR-T-cellterapi, för att utveckla en effektivare behandling.

Målet är att isolera speciella immunceller, tumörinfiltrerande lymfocyter (TIL), från patienter med svårbehandlad malignt melanom. Med hjälp av moderna gentekniska verktyg ska hans forskargrupp sedan foga in ett protein i immuncellerna som gör att de lättare känner igen och fastar på tumörcellerna. När immuncellerna återigen sprutas in i patienten och träffar på en tumörcell, är de optimerade så att deras 'killer-instinct' ska vakna till liv. Förhoppningen är att en klinisk studie av behandlingen, CAR-TIL, kan inledas hösten 2022.

Ska utveckla screeningtest för äggstocks- och livmodercancer

Om äggstockscancer kunde upptäckas under ett tidigare stadium av sjukdomen, skulle många fler överleva. Karin Sundfeldt utvecklar därför ett screeningstest för gynekologiska cancersjukdomar, som kan användas vid de regelbundna kontroller för livmoderhalscancer som kvinnor redan genomgår. 

Äggstockscancer är en smygande sjukdom. Ofta ger den sig först till känna när den spridit sig i hela buken, och då är prognosen för patienten mycket dåligt. För att det ska bli möjligt att upptäcka både äggstockscancer och livmodercancer tidigare, utvecklar Karin Sundfeldt, överläkare och professor i obstetrik och gynekologi vid Göteborgs universitet, ett screeningstest för sjukdomarna.

Testet bygger på det faktum att när tumörceller dör släpper de ifrån sig fragment av sitt DNA, tumör DNA. Dessa DNA-fragment färdas sedan genom äggledare och livmoder ner till livmoderhalsen. Karin Sundfeldt har tidigare visat att det går att extrahera tumör DNA från vätskebiopsier från livmoderhalsen och livmodern. Därefter kan hon kartlägga DNA-fragmenten och identifiera specifika cancerdrivande mutationer.

Nu får hon fyra miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att optimera testet så att det blir känsligare. Hon ska även leta efter fler cancerdrivande mutationer, som gör det möjligt att hitta så många olika cancerceller som möjligt. Målet är att kunna genomföra en storskalig prövning av testet 2022-2023. Sedan är förhoppningen att det ska kunna inkluderas i de kontroller för livmoderhalscancer som alla kvinnor över 23 år redan kallas till.

Letar efter behandling mot en cancerform med hög dödlighet

Adenoidcystisk cancer växer långsamt, men sprider sig ofta och dödligheten i sjukdomen är mycket hög. För att kunna rädda fler patienter har Göran Stenman de senaste tio åren framgångsrikt kartlagt de molekylära mekanismerna bakom sjukdomen. Nu är målet att hitta läkemedel som kan få cancercellerna att självdö. 

Adenoidcystisk cancer (ACC) uppstår i olika körtlar i kroppen, exempelvis i huvud-hals regionen, de övre luftvägarna, lungor, bröst, hud och prostata. Den sprider sig ofta och eftersom det saknas effektiva behandlingar mot spridd sjukdom avlider majoriteten av alla som drabbas.

För cirka tio år sedan upptäckte Göran Stenman, professor i patologi vid Göteborgs universitet, att ACC nästan alltid drivs av en förändring i en speciell cancergen, MYB. Sedan dess har hans forskargrupp kartlagt de molekylära mekanismer som driver cancertillväxten. De har också identifierat flera substanser som kan hämma effekten av MYB-onkogenen. Med en av dessa har de framgångsrikt lyckats behandla tumörer i två olika djurmodeller av ACC.

Nu får Göran Stenman tre miljoner kronor i anslag från Sjöbergstiftelsen för att fortsätta utforska de molekylära mekanismerna bakom ACC. I samarbete med en forskargrupp i Münster i Tyskland kommer han att leta efter nya substanser som kan hämma effekten av MYB och andra signalvägar som är aktiverade vid ACC. Ämnen som i djurmodeller visar sig vara effektiva ska sedan testas på patienter i en klinisk studie, med förhoppningen att fler ska överleva sjukdomen.

Lunds Universitet

Kan ett vanligt allergiläkemedel öka överlevnaden vid cancer?

Effektivt, billigt och fritt från biverkningar. Det är önskedrömmen när det gäller cancerläkemedel. Nu ska Håkan Olsson undersöka om ett vanligt allergiläkemedel – desloratadin – kanske uppfyller den drömmen.

När Håkan Olsson, professor i onkologi vid Lunds universitet, undersökte vad som påverkar överlevnaden i bröstcancer gjorde han ett överraskande fynd: personer med autoimmuna sjukdomar verkade klara cancern bättre. Men varför? Efter att ha undersökt sambandet närmare upptäckte han att ett läkemedel som patienterna tog – antihistaminet desloratadin – sannolikt var förklaringen.

Desloratadin är ett billigt och i princip biverkningsfritt läkemedel, som även används för att behandla vanliga allergier. Sedan den första viktiga upptäckten har Håkan Olsson visat att personer som tar desloratadin (och även det besläktade läkemedlet loratadin) tycks ha en ökad chans att överleva många former av cancer. Studierna pekar mot att effekten är minst lika stor som många existerande behandlingarna har, men med fördelen att desloratadin även tycks hjälpa mot cancarformer med hög dödlighet.

Nu får Håkan Olsson fyra miljoner kronor från Sjöbergsstiftelsen för att ta sin upptäckt ett steg vidare. I en klinisk studie ska han testa effekten av desloratadin på patienter med bukspottkörtelcancer och spridd bröstcancer. Fungerar behandlingen så bra som förstudierna antyder, kan det revolutionera behandlingen av många cancersjukdomar.

Kan en antiinflammatorisk behandling få fler att överleva glioblastom?

Glioblastom är en aggressiv form av hjärncancer. Peter Siesjö ska nu undersöka om ett kroppseget protein – antisekretorisk faktor – kan få fler att överleva sjukdomen genom att dämpa inflammationen i tumören.

Endast tre procent av alla som drabbas av glioblastom lever efter fem år. Cancerformen har visat sig vara extremt svårbehandlad och en anledning är att cellgifter tycks ha svårt att ta sig in i tumören. Vävnaden är inflammerad och det ansamlas vätska i det inflammerade området. Det leder till att det blir ett högt tryck i tumören, som sannolikt trycker bort cellgifterna från tumören. 

Peter Siesjö, överläkare och professor i neurokirurgi vid Lunds universitet, får nu fyra miljoner kronor av Sjöbergsstiftelsen för att undersöka om det går att dämpa den skadliga inflammationen i glioblastom med hjälp antisekretorisk faktor. Det är ett kroppseget antiinflammatoriskt protein som redan används för att behandla andra inflammatoriska tillstånd, bland annat hjärnhinneinflammation och inflammatorisk tarmsjukdom.

I djurförsök har Peter Siesjö visat att antisekretoriska faktor kan minska vätsketrycket i glioblastomtumörer och att cellgifter då lättare kan ta sig in i tumören. Behandlingen blir effektivare och mer än 80 procent av mössen överlever sjukdomen. Om behandlingen fungerar lika bra på människor kommer det innebära ett gigantiskt genombrott och att livet kan räddas på många fler med glioblastom.