Utöver Sjöbergpriset, där 9/10 av prissumman är reserverad för forskningsändamål, har Sjöbergstiftelsen under 2024 fattat beslut om bidrag på sammanlagt ca 172,1 (97,9)  miljoner kronor. I denna summa ingår

• 75 miljoner kronor till Flaggskepp projekt,

• 6,2 miljoner till RCC för utveckling av individuell patientuppföljning, IPÖ,

• 3 miljoner till Cancerfonden för omvårdnadssatsningen ”Leva väl”,

• 6 miljoner till CancerRehabFonden för rehabiliteringsverksamhet samt

• 0,9 miljoner till A Non Smoking Generation som stöd till deras påverkansverksamhet. 

Uppsala Universitet

Hur kan munhälsan bli bättre vid huvud- och halscancer?

Behandling mot cancer i huvud- och halsområdet orsakar ofta svåra biverkningar och bestående problem, exempelvis svårigheter att svälja, smärtor och en nedsatt salivproduktion. I två stora kliniska prövningar ska nu Ylva Tiblom Ehrsson och Annica Almståhl undersöka hur cancerdrabbade kan få en bättre munhälsa och ökad livskvalitet.

Ungefär 1 700 personer diagnosticeras varje år med cancer i huvud- och halsområdet. Tumörerna sitter oftast i munhålan, svalget eller struphuvudet. Tack vare förbättrade behandlingar överlever allt fler sjukdomen, men många får bestående biverkningar. Det kan handla om en inflammation i munnens slemhinna, en nedsatt salivproduktion, smärta, svårigheter att svälja, karies och smak- och luktförändringar.

Ylva Tiblom Ehrsson, docent vid Uppsala universitet, och Annica Almståhl, docent vid Göteborgs universitet, får nu totalt sex miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att undersöka om ett stöd till en bättre munhälsa kan förebygga dessa komplikationer, både under själva behandlingen och långsiktigt.

I samarbete med flera olika regioner kommer de att genomföra två kliniska studier. I den ena, som pågår, får patienter stöd av en tandhygienist varje vecka under själva cancerbehandling-en. Forskarna studerar bland annat salivproduktionen och mikrobiomet i munhålan, i syfte att förstå hur det går att förebygga och lindra en inflammation. I den andra studien ska de under-söka om patienter kan vara hjälpta av att få ett regelbundet stöd av en tandhygienist under tre år efter själva behandlingen. Målet är att utveckla ett behandlingsprogram som kan förbättra patienternas munhälsa, förmåga att äta och livskvalitet.

Hur kan screening för prostatacancer bli mer träffsäker?

Förhöjda PSA-nivåer i blodet kan vara ett tidigt tecken på prostatacancer. Många män bär dock på tumörer som växer långsamt och egentligen inte behöver behandlas. Jonas Hugosson utvecklar metoder som bättre kan skilja på olika former av prostatacancer, så att män inte ska få onödiga cancerdiagnoser och behandlingar. 

Prostatacancer är den vanligaste orsaken till att män dör i cancer. En allmän screening för sjukdomen skulle därför kunna rädda många liv. Problemet är att det test som läkare använder för att hitta prostatacancer – PSA-testat – larmar för alla tumörer, även sådana som aldrig kommer att orsaka några större problem. Det leder till att många män får en cancerdiagnos i onödan.

Nu får Jonas Hugosson, professor vid Göteborgs universitet, ett anslag om sex miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att hitta metoder som bättre kan identifiera snabbväxande prostatatumörer. Tillsammans med andra forskare driver han två stora kliniska studier som undersöker effekten av att screena för prostatacancer. I den ena, som har pågått sedan 1995, undersöker forskarna hur PSA-testning långsiktigt påverkar sjukdomsutvecklingen och dödligheten hos män. I den andra undersöker de om PSA-testet kan kompletteras med en magnetkameraundersökning (MR) för att bli mer träffsäkert. Initiala data visar att det kan halvera antalet onödiga prostatacancerdiagnoser.

Jonas Hugossons forskarlag ska även undersöka om en AI analys av MR-bilderna kan förbättra diagnostiken och om nya blodmarkörer som kan komplettera PSA-testat.

Kungliga Tekniska Högskolan

Utvecklar skonsammare metod för att upptäcka lungcancer

Personer som löper hög risk att utveckla lungcancer screenas i dagsläget med hjälp av datortomografi. Den joniserande strålningen från datortomografin kan dock i sig vara skadlig. Mats Perssons forskargrupp utvecklar en metod som ska göra det möjligt att upptäcka lungcancer med hjälp av ultralåga stråldoser.

Chanserna att överleva lungcancer är betydligt högre om sjukdomens upptäcks i tid. Den metod som läkare använder för att upptäcka förändringar i lungorna – datortomografi – utsätter dock människor för en relativt stor dos joniserande strålning, som i sig ökar risken för cancer. För att inte göra mer skada än nytta, behöver läkare därför begränsa vilka personer som screenas för lungcancer.

Mats Persson, docent vid KTH, håller på att förändra detta. Hans forskargrupp undersöker om det går att använda något som kallas för fotonräknande detektorer för att förbättra lungcancerscreening med datortomografi. Det är en ny typ av röntgendetektorer som är betydligt känsligare än dagens och kan ge tydligare bilder vid ultralåga stråldoser.

För att förbättra bildkvaliteten från den fotonräknande datortomografin utvecklar forskargruppen också något som kallas för djupinlärningsbaserad bildrekonstruktion. Det är en form av AI-teknik som kan filtrera bort bakgrundsbrus i bilderna, så att olika detaljer framträder tydligare. Målet är att sänka stråldosen vid datortomografin så mycket som möjligt, så att människor på ett riskfritt vis kan screenas för lungcancer.

Karolinska Institutet

Ska studera individanpassad behandling av bröstcancer

För att minska risken för återfall i bröstcancer får miljontals kvinnor varje år läkemedlet tamoxifen. Många avslutar dock sin behandling på grund av kraftiga biverkningar. Marike Gabrielson med kollegor ska nu undersöka om det går att individanpassa doseringen av tamoxifen, för att öka följsamheten och maximera läkemedlets effekt. 

Läkare har använt tamoxifen i över 50 år för att behandla hormonberoende bröstcancer. Tamoxifen hämmar effekten av östrogen i kroppen, vilket bromsar tumörernas tillväxt och minskar risken för återfall i sjukdomen. Kvinnor ska helst ta tamoxifen i 5–10 år efter att de har haft bröstcancer. Många avslutar dock behandlingen i förtid på grund av svåra biverkningar, exempelvis kraftiga klimakterieliknande besvär, trötthet, hjärndimma, ledsmärtor och viktuppgång.

Nu får Marike Gabrielson, docent vid Karolinska Institutet, sex miljoner kronor av Sjöbergsstiftelsen för att undersöka om det går att individanpassa doseringen av tamoxifen. I dagsläget använder läkare runt om i världen samma standarddos för alla kvinnor. Tillsammans med några av Sveriges ledande bröstonkologer ska Marike Gabrielson undersöka om kvinnor som har kraftiga biverkningar och samtidigt en hög koncentration av läkemedel i blodet, kan halvera dosen tamoxifen. Patienter som har låg koncentration av läkemedel i blodet och små biverkningar, ska i stället få dubblera dosen.

Målet är att dosering av tamoxifen ska kunna bli mer flexibel, så att varje kvinna kan få bästa möjliga effekt av läkemedlet samtidigt som biverkningarna minimeras.

Behövs en tillfällig stomi efter operation av ändtarmscancer?

För att underlätta läkningen av tarmen får patienter som opereras för ändtarmscancer ofta en tillfällig stomi; en öppning på magen där avföringen samlas i en påse. Stomin kan dock i vissa fall orsaka allvarliga komplikationer. Nu ska forskare genomföra en stor klinisk prövning för att ta reda på om stomin i vissa fall kan göra mer skada än nytta.

Vid ändtarmscancer opererar kirurgen ofta bort en stor del av ändtarmen, men sparar analkanalen, den del av ändtarmen som ligger närmast analöppningen. Analkanalen kopplas sedan ihop med tjocktarmen. För att skarven mellan de två tarmdelarna ska få tid att läka, får många patienter en tillfällig stomi. Annars finns en risk det kan börja läcka ut avföring i buken, vilket kan orsaka allvarliga infektioner.

Problemet är att stomin också kan orsaka svåra komplikationer. Patienten kan drabbas av problem med tarmarna, uttorkning, njurproblem och i vissa fall njursvikt. Hos ungefär en femtedel av patienterna går stomin aldrig att ta bort och blir permanent. Så frågan är om stomin gör mer skada än nytta?

Sjukare patienter, som oftast läker långsamt efter operationen, kommer att behöva en stomi. Men hur är det för friskare patienter? Josefin Segelman, docent och överläkare vid Ersta sjukhus, får nu tre miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att genomföra en klinisk prövning som ska svara på den frågan. Projektet kommer att genomföras tillsammans med läkare i Sverige, Norge och Danmark.

Kan en AI-analys av journaler avslöja tjocktarmscancer?

En begynnande tjocktarmscancer ger ofta diffusa symptom som är lätta att missa för en läkare på vårdcentralen. Annika Sjövall arbetar i ett projekt där målet är att utveckla en riskalgoritm för tjocktarmscancer.  Tanken är att en journalrobot i framtiden automatiskt ska kunna varna läkare om en patient uppvisar tecken på tjocktarmscancer.

Ungefär en fjärdedel av alla patienter med tjocktarmscancer får sin diagnos när cancercellerna redan har spritt sig och sjukdomen är svår att bota. När forskare har granskat journalerna för dessa patienter har de upptäckt att många har besökt läkaren långt innan de får cancerdiagnosen. Patienterna har då haft relativt vanliga problem, som diarré eller förstoppning, ändrade avföringsvanor, buksmärta, blod i avföringen eller blodbrist.

För att tjocktarmscancer oftare ska upptäckas i tid, utvecklar Annika Sjövall, docent vid Karolinska Institutet, tillsammans med primärvårdsläkare och forskare vid Regionalt Cancercentrum Stockholm Gotland och KTH, en riskalgoritm som ska kunna förutspå sjukdomen. Med hjälp av AI ska de bland annat analysera journaldata från 5 000 personer som har fått tjock- eller ändtarmscancer, och jämföra med journaler från 20 000 matchade personer som aldrig har haft tarmcancer.

När forskarna har identifierat vilka symptom och diagnoser som bäst kan förutspå tjock- eller ändtarmscancer, kommer de föra in en riskalgoritm i en journalrobot som automatiskt kan skanna elektroniska journaler. Om riskalgoritmen visar sig kunna identifiera personer med ökad risk för tarmcancer med hög precision, är förhoppningen att det kan bli ett allmänt verktyg på Sveriges vårdcentraler. Sjöbergstiftelsen stödjer projektet med tre miljoner kronor.

Hur kan aggressiv bröstcancer upptäckas i tid?

Mammografi har fått ner dödligheten i bröstcancer med 20 procent, men ofta upptäcks bröstcancer mellan screeningtillfällena. Då tenderar tumörerna att vara mer aggressiva. Kamila Czene undersöker om det går att förbättra analysen av mammografibilder eller komplettera dem med blodanalyser, för att upptäcka fler cancerfall i tid.

Kvinnor i ålder 40–74 år kallas till mammografi vartannat år. Ungefär en tredjedel av alla kvinnor som diagnostiseras med bröstcancer upptäcker dock tumörerna mellan dessa undersökningar. Det kallas för intervallcancer. I vissa fall beror intervallcancer på att tumören inte syntes vid den senaste mammografin, i andra fall på att cancern har utvecklat sig väldigt snabbt. I båda fallen tenderar tumörerna att vara relativt aggressiva.

Kamila Czene, professor vid Karolinska Institutet, har visat att intervallcancer är aggressivare hos kvinnor som har låg brösttäthet, vilket innebär att de har mer fett och mindre körtelvävnad i sina bröst. Nu får hon tre miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att utveckla metoder som gör det möjligt att identifiera kvinnor som löper hög risk för intervallcancer. Hon kommer att utforska genetiska faktorer som påverkar risken för intervallcancer och leta efter biomarkörer i blodet som kan förutspå att en tumör är på väg att utvecklas. Med hjälp av AI ska hon även förbättra analysen av mammografibilder så att fler tumörer kan avslöjas i tid.

Kan behandling via bukhålan öka överlevnaden i magsäckscancer?

När magsäckscancer spider sig till bukhinnan är det i dagsläget svårt att behandla sjukdomen. Magnus Nilsson ska undersöka om cellgifterna kan bita bättre på cancern om de förs in direkt i bukhålan i stället för bara via blodet. Han kommer även att utforska om det går att leverera immunterapier via bukhålan.

Magsäckscancer är den fjärde vanligaste cancersjukdomen globalt. Hos ungefär hälften av alla patienter sprider sig cancern till bukhinnan, den hinna som omger organen i buken. I dagsläget får dessa patienter cellgifter, men cellgifterna har svårt att nå bukhinnan via blodbanan. Därför krävs väldigt höga doser som orsakar svåra biverkningar hos patienterna.

För att få bättre effekt av cellgifterna har läkare i Asien börjat spruta in dem direkt i bukhålan, vilket gör att många fler överlever sjukdomen. Nu får Magnus Nilsson, professor vid Karolinska Institutet, sex miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen till en klinisk studie där han tillsammans med kollegor undersöker om den innovativa behandlingen fungerar lika bra på personer av europeiskt ursprung.

Magnus Nilsson ska även undersöka om cellgifterna kan öka möjligheterna för att immunterapier ska kunna slå ut magsäckstumörer och om även immunterapier kan ges via bukhålan. I djurstudier har det fungerat mycket bättre än när immunterapierna har levererats via blodbanan.

Tidig upptäckt av återfall i blodcancer ska få fler att överleva

Knappt en tredjedel av alla som behandlats med stamcellstransplantation mot myelodysplastiskt syndrom (MDS), en form av blodcancer, drabbas av återfall. Magnus Tobiassons forskargrupp har utvecklat en teknik för att upptäcka återfallen tidigare. Nu undersöker han och hans kollegor om en tidig behandling av återfall kan öka överlevnaden i sjukdomen. 

Med hjälp av en ny och känslig metod som kallas för digital droplet PCR (ddPCR), kan forskare upptäcka minimala mängder cancerceller i blodet. Magnus Tobiasson, docent vid Karolinska Institutet, har tillsammans med kollegor utvecklat metoden så att den går att använda för att förutspå ett kommande återfall efter en stamcellstransplantation mot MDS. I en tidigare studie har forskarna visat att de med hjälp av ddPCR kan de upptäcka ett återfall i genomsnitt 71 dagar innan det ger några kliniska symptom.

Nu genomför Magnus Tobiasson tillsammans med läkare vid en rad olika transplantationscentrum runt om i Skandinavien en ny klinisk studie. I de följer de patienter som har behandlats med stamcellstransplantation mot MDS med hjälp av ddPCR. Om de upptäcker cancerceller i patienternas blod, får de direkt en behandling. Förhoppningen är att den tidiga insatsen kan få fler att överleva återfallet. Sjöbergstiftelsen stöttar projektet med sex miljoner kronor.

Göteborgs Universitet

Kan tarmproblem efter strålbehandling lindras av immundämpande läkemedel? 

Strålning mot cancer i bäckenområdet leder ofta till långvariga tarmproblem. Cecilia Bulls forskargrupp har visat att en kvardröjande tarm­inflammation kan vara en bidragande orsak till att tarmen inte återhämtar sig efter strålbehandlingen. Nu ska hon detaljstudera inflammationen och utforska om den går att behandla med samma läkemedel som används vid inflammatorisk tarmsjukdom (IBD).

Strålning är ofta nödvändigt för att rädda liv vid cancer, men när strålningen riktas mot bäckenområdet är det vanligt att tarmen tar skada. Många får därför kroniska tarmbesvär, till exempel återkommande diarréer eller problem med att avföringen läcker.

För att förstå varför tarmen inte läker ordentligt efter strålbehandlingen har Cecilia Bull, docent vid Göteborgs universitet, kartlagt tarmvävnad från drabbade personer. Då har hon och hennes forskargrupp upptäckt att tarmens skyddande slembarriär är försvagad. Därför har det kunnat tränga in bakterier i tarmväggen, som är kroniskt inflammerad. En del av förändringarna liknar de som personer med IBD har och kan delvis förklara varför tarmen inte läker.

Nu får Cecilia Bull sex miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att fortsätta detaljstudera inflammationen i strålskadade tarmar. Hon kommer att utnyttja den kunskap som läkare redan har om IBD. Ett av huvudmålen är att utvärdera om vissa immunhämmande läkemedel som används mot IBD även kan hjälpa strålbehandlade personer med tarmbesvär.

Kan antiinflammatoriska ämnen i morötter förebygga cancer?

I djurstudier har forskare visat att speciella ämnen i vissa äldre typer av morötter, falcarinol och falcarindiol, kan ha en hämmande effekt på tjocktarmscancer. Nu ska Thomas de Lange leda den svenska delen av en klinisk studie som ska utvärdera om en morotsjuice som är extra rik på dessa ämnen kan påverka utvecklingen av tjock- och ändtarmscancer.

Forskare har tidigare kopplat en hög konsumtion av morötter till en lägre risk för tjock- och ändtarmscancer. Först trodde de att betakaroten, ämnet som färgar morötter orange, låg bakom effekten. Thomas de Lange, överläkare och docent vid Göteborgs universitet, har dock tillsammans med kollegor vid Universitetet i Odense upptäckt att det är fel. I stället har de visat att två antiinflammatoriska ämnen i morötter, falcarinol och falcarindiol, kan hämma cancercellers utveckling.

För att ta denna forskning ett steg vidare får nu Thomas de Lange sex miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen. Tillsammans med kollegor i Odense, Stockholm och Uppsala ska han testa effekten av falcarinol och falcarindiol i en stor klinisk prövning.

Fyrahundra personer som har fått behandling mot förstadiet av tjock- och ändtarmscancer, eller som har haft en tidig version av sjukdomen, kommer att slumpas till två olika grupper. Den ena ska få dricka en deciliter morotsjuice som är rik på falcarinol och falcarindiol varje dag. Den andra gruppen kommer att få dricka en placebojuice. Målet är att se om juicen kan förebygga en fortsatt utveckling av tjock- och ändtarmscancer eller återfall i sjukdomen.

Kan immunaktiverande läkemedel öka överlevnaden vid bukspottkörtelcancer?

Majoriteten av alla som opereras för bukspottkörtelcancer drabbas av återfall inom 1–2 år. En anledning kan vara att kroppens immunförsvar försvagas efter operationen. Anna Martner, professor vid Göteborgs universitet, ska nu undersöka om en läkemedelsbehandling som aktiverar immunförsvaret kan förebygga återfall i bukspottkörtelcancer.

Om bukspottkörtelcancer upptäcks i tid är den ofta möjlig att operera, men tyvärr återkommer cancern oftast inom 1–2 år. Anna Martner och hennes kollegor har upptäckt att den vanligaste typen av operation vid bukspottkörtelcancer,pankreaticoduodenektomi, påverkar immunförsvaret negativt, vilket skulle kunna bidra till återfallen. Efter operationen ansamlas immunhämmande celler, myeloidderiverade suppressorceller (MDSC), i blodet. Cellerna utsöndrar syreradikaler som hämmar kroppens tumöravdödande immunceller (mördarceller).

Den goda nyheten är att läkemedelet histamindihydroklorid (HDC), kan minska utsöndringen av syreradikaler och mängden MDSC i blodet. Detta läkemedel används i kombination med IL-2, ett ämne som aktiverar mördarceller, för att förhindra återfall vid en viss typ av blodcancer.

Anna Martner får nu tre miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att undersöka om kombinationen av HDC och IL-2 även kan förhindra återfall av bukspottkörtelcancer. Inledningsvis ska 14 vuxna patienter som opereras för bukspottkörtelcancer få pröva behandlingen. Om behandlingen är säker och visar tecken på effekt kommer studien att utökas till 50 patienter.

Utvecklar nya cellterapier som ska bita på svårbehandlad cancer

Olika former av immunterapier har revolutionerat cancervården, men för många patienter fungerar inte dessa behandlingar. Jonas Nilsson får nu sitt tredje stora anslag av Sjöbergsstiftelsen, för att fortsätta att utveckla nya former av cellterapier som kan bita på svårbehandlat malignt melanom och metastaser av gastrointestinal cancer i levern. 

Jonas Nilsson, professor vid Göteborgs universitet, har tidigare fått två stora anslag av Sjöbergstiftelsen. Med hjälp av det första anslaget utvecklade han avancerade djurmodeller – avatarmöss – som går att använda för att testa hur väl olika cellterapier fungerar mot cancer.  Med hjälp av det andra anslaget tog hans forskargrupp fram två nya former av cellterapier. Den ena utgår från så kallade CAR-T-celler, där patienters immunceller genmodifieras så att de kan känna igen och koppla till cancerceller. Jonas Nilssons forskargrupp vidareutvecklade denna behandling så att CAR-T-cellerna kunde attackera solida tumörer i avatarmöss.

Den andra behandlingen som forskargruppen utvecklade har testats i en klinisk pilotstudie. Läkare isolerar speciella immunceller, tumörinfiltrerade lymfocyter (TIL:s), från levermetastaser av malignt melanom. Sedan förökar de dessa celler på ett laboratorium och för in dem igen i patienternas lever. Immuncellerna kan då kontrollera metastaserna, men det för tidigt att säga vilken effekt behandlingen kommer att få i längden.

Nu får Jonas Nilsson ytterligare sex miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att fortsätta utveckla och förbättra behandlingar med TIL:s och CAR-T-celler. Han ska också utforska om så kallade tumörreaktiva lymfocyter (TRL:s) kan användas som cellterapi.

Screening för gynekologisk cancer ska rädda fler liv

När tumörceller dör släpper de ifrån sig små fragment av DNA. Detta utnyttjar Karin Sundfeldts forskargrupp. De utvecklar ett screeningstest som kan påvisa DNA-fragment från en begynnande äggstocks- eller livmodercancer. Målet är att testet ska kunna komplettera de kontroller för livmoderhalscancer som kvinnor redan genomgår. 

Äggstockscancer ger ofta symptom först när tumören redan har spridit sig, vilket gör att sjukdomen har en hög dödlighet. Om det i stället gick att upptäcka cancercellerna i ett tidigt stadium av sjukdomen, skulle rent teoretiskt mer än 90 procent av alla patienter kunna överleva.

Detta är skälet till att Karin Sundfeldt, professor vid Göteborgs universitet, utvecklar ett screeningtest för äggstocks- och livmodercancer. Testet bygger på det faktum att tumörer släpper ifrån sig tumörspecifikt DNA när de omsätter sina celler. Karin Sundfeldts forskargrupp har visat att detta tumör–DNA går att isolera från de prover som kvinnor redan lämnar i samband med den etablerade screeningen för livmoderhalscancer.

Med hjälp av ett tidigare anslag från Sjöbergstiftelsen har Karin Sundfeldt utvecklat ett kliniskt test som kan identifierat DNA-fragment som härstammar från gynekologiska tumörer. Nu får hon ytterligare sex miljoner kronor till en pilotstudie som ska säkerställa att testet verkligen kan fungera. Målet är att inom något år påbörja en stor klinisk studie, som ska undersöka om testet kan användas i ett verkligt screeningprogram för gynekologisk cancer.

Lunds universitet

Behandling av blåscancer ska bli mer skräddarsydd

För att förbättra behandlingen av blåscancer har forskare vid Lunds universitet utvecklat ett nytt klassificeringssystem för sjukdomen. Nu undersöker de hur detta system kan användas för att i förväg avgöra vilka patienter som behöver en mer aggressiv behandling och för att kunna välja rätt tilläggsbehandling efter en blåscanceroperation.

Tack vare bättre behandlingar har dödligheten minskat för många cancersjukdomar, men för blåscancer har utvecklingen mer eller mindre stått stilla. En orsak är att läkare har haft svårt att i förväg diagnostisera mer elakartade varianter av sjukdomen. Genom att analysera vilka gener som cancercellerna uttrycker, har dock Lunds blåscancergrupp och Fredrik Liedberg, professor vid Lunds universitet, lyckats dela in blåscancer i fem olika subtyper, som kan förutspå hur aggressiv cancern är och hur den kommer att svara på olika behandlingar.

Nu får Fredrik Liedberg sex miljoner kronor av Sjöbergstiftelsen för att i flera olika kliniska studier undersöka hur detta nya klassificeringssystem kan användas för att optimera behandlingen av blåscancer. I vissa fall behöver hela blåsan opereras bort, i andra fall avlägsnas bara tumören och sedan sköljer läkarna urinblåsan med olika cellgifter och andra läkemedel. Målet är att fler patienter ska kunna bevara sin urinblåsa och ta reda på vilka cellgifter som biter bäst vid de olika subtyperna av blåscancer, så att patienterna direkt kan få det läkemedel som har högst sannolikhet att hjälpa dem.

Ett enda andetag ska kunna avslöja icke-småcellig lungcancer

För att upptäcka lungcancer används i dagsläget datortomografi, en teknik som har begränsningar. Sandra Lindstedt håller på att utveckla en enklare metod. Hon har visat att personer som bär på icke-småcellig lungcancer har unika proteiner i utandningsluften, som går att detektera med något som kallas masspektrometri.

Om fler ska överleva lungcancer är det viktigt att tumörerna upptäcks tidigare. Därför utreder forskare om det går att screena högriskpatienter med datortomografi, men det är resurskrävande teknik som dessutom ofta missar mindre tumörer.

Sandra Lindstedt, professor vid Lunds universitet, har tidigare fått ett anslag från Sjöbergstiftelsen för att undersöka om det i stället går att avslöja lungcancer genom att analysera personers utandningsluft. I utandningsluften finns minimala partiklar som kommer från lungans vävnad, så kallade exhaled breath particles (EBP). Nu har forskargruppen visat att personer med icke-småcellig lungcancer – den vanligaste typen av lungtumör – har ett unikt mönster av proteiner i sin utandningsluft.

För att kunna ta den här upptäckten ett steg vidare får Sandra Lindstedt nu ytterligare tre miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen. Hennes forskargrupp ska utveckla ett kliniskt användbart test och sedan analysera prover från patienter med misstänkt lungcancer. Målet är att undersöka om testat är lika träffsäkert som dagens diagnosmetoder. Fungerar det bra kan det bli ett snabbare, billigare och säkrare sätt att upptäcka lungcancer.