Utöver Sjöbergpriset, där 9/10 av prissumman är reserverad för forskningsändamål, har Sjöbergstiftelsen under 2025 fattat beslut om bidrag på sammanlagt ca 91,6 (172,1) miljoner kronor. I
denna summa ingår

– 3 miljoner kronor till Kraftens hus som stöd för nyetablering.

– 745 000 kronor till GIH för nätverksverksamhet för införande av fysisk träning för cancerdrabbade
och nedanstående forskningsprojekt.

Umeå Universitet

Kan strålning förlänga livet vid obotlig cancer i urinblåsan?

Många som får urinblåsecancer är sköra och äldre. Ofta klarar de inte den tuffa behandling som krävs för att bota sjukdomen. Karin Söderkvist ska undersöka om dessa patienter kan få hjälp av lokal strålbehandling. Målet är att begränsa tumörens tillväxt och mildra de svåra symtom som tumören brukar orsaka.

Hälften av alla som drabbas av urinblåsecancer är över 74 år. I de fall där sjukdomen har spridit sig eller patienten inte klarar en botande behandling står patient och läkare inför svåra val. Tumören – som ofta växer snabbt – kan orsaka smärta, blödningar och ett behov av att kissa ofta. Många avlider inom loppet av ett halvår. Så hur kan cancern begränsas utan att den drabbade tar för stor skada?

Karin Söderkvist, överläkare vid Norrlands universitetssjukhus, får ett anslag om sex miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att tillsammans med kollegor runt om i Sverige undersöka om en mer skonsam lokal strålbehandling kan hjälpa patienterna. De senaste åren har tekniken för att stråla tumörer tagit ett stort kliv framåt. Behandlingstillfällena kan därför bli färre, samtidigt som tumören begränsas mer effektivt och biverkningarna blir mildare.

I projektet ska forskarna inkludera 248 patienter, där hälften i tillägg till den sedvanliga vården även kommer att få en anpassad strålbehandling. Forskarna ska även samla in olika vävnadsprover. De kommer att leta efter biomarkörer som kan avslöja vilka tumörer som svarar bäst på strålningen och även använda materialet för att på flera vis lära sig mer om urinblåsecancer.

Uppsala Universitet

Individanpassade råd om preventivmedel ska förebygga cancer

P-piller skyddar mot äggstocks- och livmodercancer, men kan också medföra en ökad risk för bröstcancer. Åsa Johansson ska undersöka hur ärftliga faktorer och kvinnors livsstil påverkar kopplingen mellan olika hormonbaserade preventivmedel och risken för cancer. Målet är att kvinnor ska kunna få individbaserade råd kring preventivmedel.

De senaste åren har användningen av hormonella preventivmedel förändrats i Sverige. Tidigare fick kvinnor ofta p-piller som innehöll en kombination av östrogen och gestagen. Numera är det vanligare med gestagenbaserade p-piller och hormonspiraler. År 2022 fick Åsa Johansson ett anslag från Sjöbergstiftelsen för att undersöka hur denna förändring kan ha påverkat risken för cancer. Resultaten visar nu att de kombinerade p-pillren skyddar bättre mot äggstocks- och livmodercancer samtidigt som
risken för bröstcancer är lägre.

Nu ska Åsa Johansson kartlägga hur kvinnors livsstil och olika riskgener för cancer påverkar det hormonella riskpusslet. Fetma har till exempel kopplats till en ökad risk för livmodercancer, medan
kvinnor som har vissa genetiska anlag för äggstockscancer löper 3–4 gånger högre risk att insjukna i den cancerformen. Samtidigt visar forskning att p-piller kan förebygga så mycket som 20 procent av all äggstockscancer.

Projektet syftar till att öka kunskaperna kring hur livsstil, genetiska faktorer och olika hormoner tillsammans formar cancerrisken, så att kvinnor kan få mer träffsäkra och individanpassade rekommendationer kring hormonella preventivmedel. Målet är att maximera skyddet mot äggstocks- och livmodercancer, samtidigt som risken för andra cancerformer blir så låg som möjligt. Sjöbergstiftelsen stöttar projektet med 4,5 miljoner kronor.

Ny metod ska finjustera immunterapi och dämpa biverkningarna

Så kallade CAR-T-cellterapier, där kroppsegna immunceller genförändras så att de börjar attackera cancerceller, kan rädda livet på personer med leukemi och lymfom. I vissa fall kan dock CAR-T-cellerna bli överaktiva och orsaka livshotande biverkningar. Magnus Essand utforskar en metod som kan dämpa cellernas framfart, så behandlingen blir lagom kraftfull.

När CAR-T-celler attackerar cancerceller släpper de ut signalämnen – cytokiner – som aktiverar en rad andra immunceller i kroppen. Tillsammans kan sedan immuncellerna utplåna
cancern. I vissa fall släpper dock CAR-T-cellerna ut för stora mängder cytokiner. Patienterna kan då utveckla cytokinfrisättningssyndrom (CRS) eller immuneffektorcellassocierat neurotoxicitetssyndrom (ICANS) – tillstånd som kan bli livshotande och kräva intensivvård.

Magnus Essand, professor vid Uppsala universitet, utvecklar tillsammans med sina kollegor Anna Dimberg och Stefano Barbera en modifierad variant av CAR-T-celler som släpper ut en mer måttlig dos cytokiner. De har förändrat det protein, CAR, som gör att CAR-T-celler kan angripa cancerceller. I prekliniska försök har de visat att förändringen minskar risken för allvarliga biverkningar vid CAR-T-cellsterapin. Dessutom tycks behandlingen bli mer effektiv eftersom CAR-T-cellerna inte nöts ut lika fort.

Nu får Magnus Essand och hans kollegor ett anslag om 7,5 miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att fortsätta utforska den nya formen av CAR-T-celler, med målet att de ska komma patienterna till nytta.

Karolinska Institutet

Smartare mammografi kan upptäcka fler fall av bröstcancer.

Bör kvinnor erbjudas mammografi baserat på deras individuella risk att utveckla bröstcancer? Den frågan ställer en grupp forskare i en studie kallad SMART: Stockholm Mammography Risk-Based Trial.

Alla kvinnor i åldrarna 40 till 74 år kallas till mammografi i Sverige. Beroende på vilken region de bor i, erbjuds de screening för bröstcancer med 18–24 månaders mellanrum. Trots
att kontrollerna genomförs tätt, upptäcks 30 procent av den bröstcancer som drabbar kvinnor som deltar i mammografi mellan undersökningarna.

Under ledning av Per Hall, professor vid Karolinska Institutet, undersöker nu forskare om kvinnor som ligger i riskzonen för bröstcancer bör screenas oftare och med andra metoder.
Forskarna bjuder in kvinnor som genomgår mammografi vid två sjukhus i Stockholm att delta i en studie som ska inkludera totalt 46 000 personer. Hälften av dem kommer att få fortsätta
med mammografi enligt nuvarande rutin, medan den andra hälften ska erbjudas ett riskanpassat screeningprogram. De som bedöms ha en förhöjd risk för bröstcancer – ungefär
20 procent av alla kvinnor – kommer att få kontrastförstärkt mammografi, vilket ökar möjligheterna att upptäcka små tumörer. De kommer även att kallas till en extra undersökning efter tolv månader.

Målet med studien är att förstå hur mammografiprogrammet kan optimeras så att fler tumörer upptäcks i ett tidigt stadium, utan att det leder till överdiagnostik och en onödig oro hos kvinnor. Sjöbergstiftelsen stöttar projektet med 4,5 miljoner kronor.

Ska göra levertumörer mer mottagliga för behandling

I området kring tumörer i levern blir det ofta ett förhöjt tryck. Det gör att olika cancerläkemedel har svårt att tränga in i tumören. Forskare ska nu undersöka om det går att få ner trycket med hjälp av ett existerande läkemedel. Förhoppningen är att blodflödet genom tumören ska öka, så att cancerbehandlingen kan tränga in i vävnaden.

Många typer av cancer sprider sig till levern. När dottertumörerna växer drar de till sig celler som formar bindväv. Det gör att vävnaden kring tumören blir tätare och mer kompakt, vilket leder till ett ökat vävnadstryck och en sämre blodgenomströmning. Det i sin tur hindrar olika cancerläkemedel från att nå in i tumören.

Svenska forskare har upptäckt att ett speciellt protein, PDGFRβ, spelar en nyckelroll när vävnaden kring tumören blir tätare. Eftersom samma protein är inblandat i andra
cancersjukdomar finns det redan ett läkemedel, imatinib, som kan blockera proteinet.

Rimma Axelsson, professor vid Karolinska Institutet, får nu ett anslag om tre miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att tillsammans med kollegor undersöka om imatinib kan luckra upp vävnaden kring levertumörer. Projektet kommer att genomföras i två steg. Med hjälp av ett
nytt radioaktivt ämne som specifikt kopplar till PDGFRβ, ska forskarna först ta reda på om de kan identifiera vilka patienter som har PDGFRβ-rika tumörer. I nästa steg ska de i en
randomiserad och kontrollerad studie undersöka om sådana patienter har nytta av att få imatinib som ett komplement till standardbehandlingen. Förhoppningen är att det ska kunna
förlänga patienternas liv.

Ny behandling fungerar som cellgifter men utan svåra biverkningar

Flera av de cellgifter som används för att behandla spridd tarm- och lungcancer slår ut cellernas produktion av tymidin, en byggsten för DNA. Cellgifterna är effektiva, men skadar även frisk vävnad. Thomas Helleday utvecklar en ny form av behandling som selektivt slår ut cancercellers tymidintillverkning, men är skonsam mot resten kroppen.

När tarmcancer eller lungcancer har spritt sig går sjukdomen sällan att bota. Många patienter får då cellgifter som kan bromsa sjukdomens förlopp och förlänga livet. Cellgifterna skadar dock friska celler, vilket orsakar svåra biverkningar och begränsar hur länge behandlingen kan ges.

Thomas Helleday, professor vid Karolinska Institutet, utvecklar nya former av cancerbehandlingar som effektivt dödar cancerceller, men som friska celler tål mycket bättre.
En av dessa behandlingar, MTHFD1/2 hämmare, hindrar tarm- och lungcancerceller från att tillverka tymidin. Det är en byggsten som cellerna måste ha för att kunna kopiera sin arvsmassa och dela sig. Utan den byggstenen tynar cellerna bort.

Friska celler kan skapa tymidin på annat vis än cancerceller. Därför tål de den nya behandlingen mer än tusen gånger bättre än vad cancerceller gör. Det har Thomas Helledays
forskargrupp visat i tidigare försök. Nu får de ett anslag om 7,5 miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att fortsätta utveckla denna behandling. Bland annat ska forskargruppen leta efter biomarkörer som i förväg kan visa vilka patienter som kan ha nytta av den. De ska även testa hur den fungerar i kombination med befintliga cancerbehandlingar.

Kan ett befintligt läkemedel hjälpa vid återfall i blodcancer?

Vid akut myeloisk leukemi (AML) blir cancercellerna ofta motståndskraftiga mot de viktigaste cellgifterna i behandlingsarsenalen. Nikolas Herold har upptäckt att han kan slå ut cancercellernas skydd mot cellgifterna med ett befintligt läkemedel, hydroxyurea. Nu ska han undersöka om detta kan hjälpa personer som fått återfall i AML.

Endast en fjärdedel av alla som får AML – en vanlig typ av blodcancer – lever efter fem år. Ett stort problem är att cancercellerna utvecklar resistens mot cellgiftet cytarabin, som i dagsläget är ett av de bästa vapnen som läkare har för att bekämpa sjukdomen.

Nikolas Herold, forskare vid Karolinska Institutet, har upptäckt att cancercellerna tillverkar ett naturligt enzym, SAMHD1, som bryter ner cellgiftet. År 2021 fick han ett anslag från
Sjöbergstiftelsen för att tillsammans med kollegor runt om i landet undersöka om det befintliga läkemedlet hydroxyurea kunde slå ut effekten av SAMHD1 och göra cancercellerna mer känsliga för cytarabin. De preliminära resultaten från studien, som gjorts på personer som nyligen har diagnostiserats med AML, visar på mycket lovande effekter.

Nu får Nikolas Herold ytterligare ett anslag om 4,5 miljoner kronor. Denna gång ska han och hans kollegor undersöka om hydroxyurea även kan hjälpa patienter som återfaller i AML. De
kommer att behandlas med cytarabin i kombination med ännu ett cellgift, fludarabin. I cellstudier har Nikolas Herolds forskargrupp visat att hydroxyurea även kan öka cellernas känslighet för detta cellgift.

Nya behandlingar ska motverka resistens hos lungcancer

En rad målriktade läkemedel kan förlänga livet vid lungcancer, men till slut blir tumörerna resistenta mot behandlingen. Tillsammans med en grupp forskare kartlägger Simon Ekman hur resistensen uppstår. Förhoppningen är att kunna utveckla behandlingar som hindrar tumörerna från att bli motståndskraftiga mot läkemedlen.

Lungcancer är en svårbehandlad cancersjukdom med hög dödlighet. Med hjälp av behandlingar som till exempel är riktade mot de muterade proteinerna EGFR, KRAS och ALK kan dock patienter som bär på vissa undertyper av lungtumörer få ett längre liv. Förr eller senare förändras dock ofta tumörerna och blir motståndskraftiga mot läkemedlen.

Simon Ekman, professor vid Karolinska Institutet, har tidigare fått två anslag från Sjöbergstiftelsen för att kartlägga vad som orsakar cancercellernas resistens. Hans forskargrupp har bland annat upptäckt att tumörerna tillverkar vissa mikro-RNA. Det är molekyler som kan styra vilka gener som är aktiva i cellerna.

Nu får Simon Ekman ytterligare tre miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att fortsätta kartlägga resistensutvecklingen och hitta vägar att stoppa den. Forskargruppen kommer bland annat utveckla så kallade tumörorganoider. Det är tredimensionella miniatyrmodeller av tumörer som odlas från patienters cancerceller. Med hjälp av dessa miniatyrmodeller kan forskarna testa olika behandlingar som har potential att blockera cancercellernas motståndskraft mot olika läkemedel.

Kan ett befintligt läkemedel stärka immunterapi mot hudcancer?

Immunterapier har revolutionerat behandlingen av malignt melanom, men hos ungefär hälften av patienterna kommer sjukdomen tillbaka. Hanna Eriksson ska undersöka om det befintliga läkemedlet momelotinib kan slå ut vissa tumörers skyddsmekanism mot immunterapi, så att fler patienter kan botas.

I många fall kan immunterapier – så kallade checkpointhämmare – utplåna varenda cancercell hos patienter med malignt melanom, men i andra fall hjälper det knappt alls. Hanna Eriksson, docent vid Karolinska Institutet, har undersökt hur behandlingen kan slå så olika. Hennes kartläggningar visar att hos vissa tumörer som orsakar hög dödlighet har ett protein kallat SAMHD1 förlorat sin effekt. Det leder till att det ansamlas fragment av DNA inuti cellerna, vilket i sin tur triggar en signalväg kallad STING–TBK1 i cancercellerna. När den signalvägen är kroniskt påslagen, tycks tumörmiljön bli immundämpande vilket motverkar eller försämrar effekten av immunterapin.

Nu får Hanna Eriksson ett anslag om 4,5 miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att ta reda på om ett redan godkänt läkemedel, momelotinib, kan normalisera STING–TBK1 signaleringen och öka tumörernas känslighet för immunbehandlingen. I en klinisk studie i fas IB/II ska hon tillsammans med kollegor undersöka om det är säkert att behandla patienter med en kombination av checkpointhämmare och momelotinib, och om det kan göra att fler patienter får effekt av behandlingen.

Linköpings Universitet

Ska utforska enklare metod att bedöma lungkapacitet

I vissa fall är det möjligt att bota lungcancer genom att operera bort tumören. Personer som har en nedsatt lungkapacitet riskerar dock allvarliga komplikationer efter ingreppet. Läkare ska nu undersöka om det med enkla medel går att bedöma patienters lungfunktion, för att avgöra om en operation riskerar att göra mer skada än nytta.

Cancerpatienter som ska opereras för en tumör i lungan får ofta genomgå ett arbetsprov, kallat CPET, inför ingreppet. Då mäter vårdpersonalen lungornas funktion, EKG, blodtryck och blodets syresättning, samtidigt som patienten cyklar eller på annat vis anstränger sig. Detta ger en bra bild av personens fysik, men undersökningen är dyr och resurskrävande.

Kristofer Hedman, biträdande professor vid Linköpings universitet, får nu ett anslag om tre miljoner kronor från Sjöbergsstiftelsen för att undersöka om ett enklare och billigare test kan visa om en patient kan klara en operation. I det testet får patienterna anstränga sig lätt på en motionscykel, samtidigt som de har på sig en andningsmask som mäter halten av koldioxid i utandningsluften, PetCO2.

Tillsammans med kollegor vid fem andra kliniker ska Kristofer Hedman genomföra en studie på ett hundratal patienter som står inför ett kirurgiskt ingrepp i lungan. Målet är att ta reda på hur väl
PetCO2-mätningen står sig i jämförelse med CPET. Forskarna ska även undersöka om PetCO2 kan förutspå effekten av andra cancerbehandlingar och ge en fingervisning om patienters möjligheter att överleva cancern.

Bör metastaser från bukspottkörtelcancer avlägsnas från levern?

Bukspottkörtelcancer är en av de dödligaste cancerformerna. Ofta har tumören spridit sig innan sjukdomen upptäcks. Hittills har patienter då endast fått cellgifter som kan förlänga livet något. Nu ska forskare undersöka om de som svarar bra på cellgifterna och endast har metastaser i levern, kan leva ännu längre om metastaserna tas bort.

En kartläggning av personer som diagnostiserats med spritt pankreatiskt duktalt adenokarcinom – den vanligaste typen av bukspottkörtelcancer – tyder på att medianöverlevnaden nästan kan fördubblas om metastaser i levern tas bort. Forskare vid en rad stora universitetssjukhus i norra Europa har därför genomfört en pilotstudie – ScanPan 1 – där de har undersökt om det är möjligt att kombinera den etablerade cellgiftsbehandlingen med kirurgi eller ablation, där metastaser förstörs med till exempel värme.

Nu får Bergthór Björnsson, adjungerad professor vid Linköpings universitet, ett anslag om 4,5 miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att tillsammans med kollegor genomföra ScanPan 2. I den
studien ska 284 personer med bukspottkörtelcancer som endast har spridit sig till levern få cellgiftsbehandling. De som svarar väl – cirka 40 procent – kommer sedan att lottas till en av två grupper. Den ena får metastaserna avlägsnade, den andra får fortsätta med enbart cellgiftsbehandling. Målet är att undersöka hur borttagandet av metastaserna påverkar livskvaliteten och om det kan förlänga livet på denna utsatta patientgrupp.

Kan kompression skydda nerver mot cellgifter?

Vissa cellgifter som används för att behandla cancer kan orsaka nervskador i händer och fötter. Nu ska forskare undersöka om det går att förebygga skadorna med hjälp av kompressionsstrumpor och handskar. Tanken är att kompressionen kan påverka blodflödet i kapillärerna under behandlingen, så att mängden cellgifter som når nerverna blir lägre.

Till de cellgifter som ofta orsakar nervskador hör oxaliplatin och olika taxaner, till exempel paklitaxel och docetaxel. Nervskadorna kan begränsa hur mycket cellgifter som går att använda under en behandling. Symtomen på skadorna – domningar, stickningar eller smärtor – kan också bestå under många år, även om de ofta avtar med tiden.

Forskare har tidigare undersökt om det går att skydda nerverna under cellgiftsbehandlingar genom att kyla ned patienternas händer och fötter. Många tycker dock att det är obehagligt och behandlingen kräver kylmaskiner. Nu får Kristina Engvall, överläkare vid Länssjukhuset i Jönköping, ett anslag om 860 000 kronor från Sjöbergsstiftelsen för att undersöka om kompressionsstrumpor och handskar i stället kan förebygga nervskadorna.

Tillsammans med kollegor vid en rad andra sjukhus ska Kristina Engvall genomföra en klinisk studie med personer som får cellgifter mot antingen bröstcancer eller kolorektalcancer. Hälften av dem kommer att lottas till att få använda kompressionsstrumpor och handskar i samband med behandlingen. Förhoppningen är att fler ska kunna fullfölja hela behandlingen så att den får bästa möjliga effekt och att färre ska få långvariga problem med nervskador.

Göteborgs Universitet

Bättre stöd ska motverka underlivsbesvär efter strålbehandling

Kvinnor som får strålbehandling mot gynekologisk cancer eller ändtarmscancer kan få ärrbildning i underlivet, vilket kan leda till långvariga problem med bland annat sexlivet och självkänslan. Nu ska forskare undersöka hur de bättre kan förebygga dessa biverkningar och stötta kvinnor att genomföra insatser som motverkar vävnadsskadorna.

Förutom att strålning kan leda till ärrbildning i slidan kan vävnaden dras ihop så att den blir trängre. För att motverka dessa problem rekommenderas kvinnor att flera gånger i veckan, under tre år efter strålbehandlingen, använda en vaginalstav för att tänja ut vävnaden i slidan och öka dess elasticitet. Behandlingen motverkar skadorna, men många kvinnor tycker att det är svårt att komma i gång med den och att hålla på under så lång tid.

Linda Åkeflo, specialistsjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har genomfört ett pilotprojekt där kvinnor har stöttats i att komma i gång med vaginalstavsterapin innan
strålningen. Det gav flera positiva effekter, bland annat att kvinnorna lättare kunde se sig själva som framtida canceröverlevare.

Nu får Linda Åkeflo ett anslag om sex miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att utveckla nya metoder och studera ett mer utvidgat stöd som kan göra att fler fullföljer vaginalstavsterapin. Förutom hjälp att komma i gång tidigare, ska kvinnorna få stöd via en webbaserad app. De som tidigare har varit utsatta för sexuella övergrepp eller våld kommer att få ett mer personligt stöd. Studien ska påbörjas vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, men kan komma att utökas till fler kliniker.

Utvecklar blodprover för skräddarsydd behandling av sarkom

Sarkom är en grupp av ovanliga men ofta aggressiva cancerformer som även drabbar barn. Anders Ståhlberg utvecklar olika typer av blodanalyser som ska göra det enklare att välja behandling vid sarkom. Förhoppningen är bland annat att läkare snabbare ska kunna upptäcka om en insats är ineffektiv eller om tumören är på väg att förändras.

Anders Ståhlberg, professor vid Göteborgs universitet, har utvecklat en metod kallad SiMSen-Seq som gör det möjligt att detektera minimala mängder av DNA från en tumör i blodet. År 2022 fick han ett anslag från Sjöbergstiftelsen för att anpassa metoden för behandling av sarkom. Det arbetet har visat att mängden tumörspecifikt DNA i blodet speglar tumörbördan väl och kan avslöja om det uppstår genetiska förändringar i tumören – information som är central för valet av behandling.

Nu får Anders Ståhlberg ytterligare sex miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att kunna fortsätta utveckla SiMSen-Seq. Det finns många olika sorters sarkom, så forskargruppen ska bland annat studera hur bra SiMSen-Seq fungerar för olika tumörtyper. De ska även undersöka om två andra typer av blodtester kan ge ledtrådar till hur ett specifikt sarkom bör behandlas. Det ena testet går ut på att detektera fragment av RNA från tumören i blodet. Det andra testet är en analys av immunförsvaret som kan visa om cancern utvecklas aggressivt eller inte.

Den långsiktiga förhoppningen är att läkare med hjälp av blodproverna ska kunna utforma en mer individanpassad och träffsäker behandling mot sarkom, som ökar chansen att terapin ska bli
framgångsrik.

Går det att bota en tidigare obotlig form av blodcancer?

Myelom är en obotlig form av blodcancer, men två nya behandlingar har haft lovande effekter på sjukdomen. Hos vissa patienter – som har avslutat behandlingen på grund av biverkningar – har sjukdomen inte kommit tillbaka på flera år. Nu ska forskare undersöka om fler patienter kan ta ett uppehåll i myelombehandlingen eller avsluta den helt.

Tidigare dog personer som fick myelom oftast inom 5–8 år, men nya behandlingar har gett nytt hopp. En av de nya behandlingarna – som ges vid återfall i sjukdomen – är en dubbelsidig antikropp, BCMA-CD3, som kopplar ihop cancercellerna med immunförsvarets T-lymfocyter.

Hos 60–70 procent av alla patienter som får den dubbelsidiga antikroppen försvinner i princip alla spår av sjukdomen, men samtidigt har behandlingen en kraftig påverkan på immunförsvaret och ökar risk för svåra infektioner. Därför behöver många patienter avsluta den i förtid. Förvånande nog har då sjukdomen ofta lyst med sin frånvaro – hos vissa patienter i över tre år.

Nu får Markus Hansson, professor vid Göteborgs universitet, och Svenska myelomgruppen ett anslag om sex miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att undersöka om flera patienter kan avsluta antikroppsbehandlingen. I projektet kommer de att använda en ny metod som gör det möjligt att tidigt upptäcka återfall i myleom. Hittar forskarna tecken på att sjukdomen är på väg tillbaka, kommer patienterna att få återgå till behandlingen. Förhoppningen är dock att de ska kunna ta en lång paus från behandlingen eller avsluta den helt.

Ska hudtumörer vara kvar när immunterapi påbörjas?

Om personer med spritt melanom får immunterapi innan metastaserna opereras bort, så ger immunterapin bättre effekt. Nu är frågan om även patienter med icke-spritt melanom bör få immunterapi innan tumören avlägsnas. Roger Olofsson Bagge leder en unik studie där forskare undersöker detta.

Läkare har nyligen ändrat hur de behandlar melanom som har spridit sig till lymfkörtlarna. Tidigare opererade de bort tumörerna innan patienterna fick immunterapi, men forskning visar att immunterapin fungerar bättre när tumörerna är kvar i kroppen. Då botas många fler.

Vid tidigare stadium av melanom, stadium IIb/c, är rutinen fortfarande att ta bort tumören direkt. I detta skede av sjukdomen har tumören vuxit kraftigt, men visar inga tecken på spridning. Tanken är att operationen ska få bort hela tumören, men många drabbas ändå av återfall.

Nu får Roger Olofsson Bagge, professor vid Göteborgs universitet, ett anslag om tre miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att tillsammans med kollegor undersöka om även melanom i stadium IIb/c ska behandlas med immunterapi innan operationen. Forskarna kommer att ta ett mindre vävnadsprov från tumören, innan deltagarna lottas till att antingen få placebo eller en dos immunterapi. Förhoppningen är immunterapin ska väcka en starkare immunreaktion när tumören är kvar och att  immunförsvaret då kan utplåna cancerceller som eventuellt redan har spritt sig i kroppen. Efter fyra veckor kommer tumören att opereras bort.

Lunds Universitet

Kan tatueringar orsaka cancer i levern och urinblåsan?

De färger som länge har använts för tatueringar innehåller ofta cancerframkallande ämnen. Forskare vid Lunds universitet har tidigare visat att tatuerade personer löper 20 procents ökad risk att drabbas av lymfom. Nu ska de undersöka hur kroppsutsmyckningarna påverkar risken för cancer i levern och urinblåsan.

Sedan 2022 omfattas tatueringsfärger av EU:s kemikalieförordning REACH, vilket innebär att EU har infört gränser för hur höga koncentrationer hälsofarliga ämnen färgerna får innehålla. Lagstiftningen följs dock dåligt. Därför innehåller många tatueringsfärger fortfarande cancerframkallande kemikalier, bland annat polycykliska aromatiska kolväten och olika tungmetaller.

Under tatueringsprocessen injiceras stora mängder pigment i huden. Upp till 99 procent av detta kan under årens lopp sprida sig i kroppen. De cancerframkallande ämnena ansamlas i lymfsystemet och levern, och lämnar kroppen via bland annat urinblåsan.

Inga forskare har tidigare undersökt hur de organ som hanterar kroppens avfall påverkas av tatueringar, men Christel Nielsen, docent vid Lunds universitet, hittade nyligen en koppling till en ökad risk för lymfom och malignt melanom.

Nu får hon ett anslag om tre miljoner kronor från Sjöbergsstiftelsen för att undersöka om tatueringar även kan öka risken för cancer i levern och urinblåsan. Ett viktigt mål med projektet är att personer som vill skaffa en tatuering ska kunna få information om vilka risker de eventuellt tar, innan de bestämmer sig för att genomgå processen.

Kan fler överleva tjocktarmscancer med Bridge to Surgery?

Ungefär en fjärdedel av all tjocktarmscancer upptäcks först när personen får tarmvred. Ofta opereras då tumören bort akut. Nu undersöker forskare om det är bättre att lösa tarmvredet med hjälp av tillfälliga metoder, så att det finns tid att förbereda det kirurgiska ingreppet. Hypotesen är att det kan få fler att överleva tjocktarmscancer.

Om en person akut behöver opereras för tarmcancer på grund av tarmvred, femfaldigas risken att hen ska avlida inom loppet av några månader, i jämförelse med om operationen är planerad. Dessutom ökar risken för komplikationer, till exempel att personen ska behöva en stomipåse livet ut, och färre överlever även på lång sikt.

I en prospektiv studie som kallas ACBC-studien undersöker nu Pamela Buchwald, docent vid Lunds universitet, om det är bättre att behandla tumörorsakade tarmvred med en metod kallad Bridge to Surgery. Då löser läkare det akuta tarmvredet med en tillfällig stomipåse eller ett
metallrör – en stent – som öppnar en passage genom tarmen. Det ger både patient och läkare en respit på några veckor. Ett tarmvred är ofta tärande, så patienten får möjlighet att fylla på med energi, vätska och salter inför operationen. Läkaren får möjlighet att planera borttagandet av tumören, som då oftast kan ske med hjälp av titthålskirurgi.

ACBC-studien sjösattes i september 2020 och pågår vid 19 olika svenska sjukhus där användandet av Bridge to Surgery varierar. Hittills har ungefär 500 av 1000 patienter inkluderats i projektet. Forskarna kommer att följa dem i upp till 5 år, för att undersöka vilken form av behandling som ger bäst chanser att överleva tjocktarmscancer och lägst risk för långvariga komplikationer. Sjöbergstiftelsen stöttar nu projektet med tre miljoner kronor.

Kan vissa patienter med magsäcks- och matstrupscancer slippa operation?

Om läkare bedömer att magsäcks- eller matstrupscancer går att bota, opererar de bort tumören. Nu är frågan om det alltid behövs? Forskare ska undersöka om det räcker att behandla tumörer som bär på en viss genetisk avvikelse med en kombination av två olika immunterapier. Om patienterna slipper operation, minskar risken för framtida besvär.

I Sverige genomgår 350–400 patienter varje år kirurgiska ingrepp för att avlägsna tumörer i magsäcken eller matstrupen. Behandlingen är viktig för att bota cancern, men ingreppet orsakar ofta långsiktiga skador som ibland kan bli allvarliga. Omkring fem procent avlider inom 90 dagar efter operationen.

Det finns dock hopp om att vissa patienter kan slippa det kirurgiska ingreppet. Ungefär en tiondel av alla mag- eller matstrupstumörer har en genetisk förändring kallad dMMR. Mindre studier har tidigare antytt att immunterapier kan ha en mycket kraftfull effekt på dessa tumörer. När sådana har getts före operationen tycks alla cancerceller försvinna hos uppskattningsvis 60 procent av patienterna.

David Borg, överläkare vid Skånes universitetssjukhus, får nu ett anslag om tre miljoner från Sjöbergstiftelsen för att tillsammans med kollegor i Sverige, Norge och Danmark undersöka detta vidare. De ska genomföra en studie där 30–40 patienter med dMMR-tumörer får en kombination av två olika immunterapier, läkemedlen nivolumab och ipilimumab, under totalt 18 veckor. Målet är att ta reda på hur många som kan bli botade utan hjälp av kirurgi och om detta kan förebygga långsiktiga skador av cancerbehandlingen.

Ny cellterapi ska testas mot sällsynt och svårbehandlat melanom

Vissa immunterapier – så kallade checkpointhämmare – har revolutionerat behandlingen av melanom. De fungerar dock sämre mot en ovanlig och aggressiv form av melanom som uppstår i kroppens slemhinnor. Forskare ska nu undersöka om en ny sorts cellterapi, baserad på tumörinfiltrerande lymfocyter (TIL), kan ha bättre effekt mot den typen av cancer.

I Sverige drabbas årligen omkring 60 personer av slemhinnemelanom, som kan uppstå i exempelvis näshålan, munnen eller underlivet. Det är en svårbehandlad form av cancer med en hög dödlighet.

Nu får en grupp forskare ledda av Ana Carneiro, docent vid Lunds universitet, ett anslag om 4,5 miljoner kronor från Sjöbergstiftelsen för att undersöka om så kallad TIL-terapi kan hjälpa mot slemhinnemelanom. Terapin bygger på avancerad cellteknik och ska tillverkas i Lund. Laboratoriepersonalen isolerar lymfocyter, en typ av immunceller, från patienternas tumörer. Sedan odlar de dessa celler, så att de blir många fler. Därefter får patienterna tillbaka lymfocyterna, med förhoppningen om att den förstärkta cellarmén ska kunna slå ut tumörerna.

Forskarna – som kommer från hela Sverige – ska genomföra en så kallad fas 1b-studie. Studien kommer att inkludera patienter med slemhinnemelanom som har fått checkpointhämmare, men där behandlingen har misslyckats. Målet är att se om TIL-terapin är säker att använda och om behandlingen verkar ha någon effekt. Forskarna kommer även att söka efter olika former av biomarkörer som kan avslöja vilka patienter som kan ha nytta av behandlingen.